Och det blev sommar?



I rabatterna blommar de, mina utgrävda påsk-lökar. Och så är vi visst i den första av sommarmånaderna.

Sommar?

Här hemma har vi kramats lite extra.
 Han, den Fine Mannen min, ja vi har firat vår 24:e årsdag.....
24?!!!
Förstå så gammal det gör mej?! Och den 25:e firar vi hela 19 år som man och hustru....
Tiden går... Underbara år som är fyllda med gemensamma minnen.

Ett bevis på det är väl att vi hyser en nykläckt fjortis under vårt tak.
En ambitös tjej som hade en hel drös med sovande tjejer här i helgen. Och ff skulle det vara:)

Det var med tryggt hjärta vi lämnade dem.
Jag hyser ingen oro över att lämna henne, pålitlig är hennes mellannamn:)
Vi har hunnit med en tur till Ikea på den regnigaste av söndagar. Sänglampor var en av anledningarna. Funktionella först och främst. Uppskruvade och klara, trots att det blir en makeover därinne alldeles snart. Och så har vi offertar ute på både bergvärme och badrum. (jo, nu händer det grejer!) Och mitt i allt det närmar sej semestern. Hett efterlängtad må jag säja.

Men först, en tur till Eila (världens bästa!) för inhandling av sommarblommor!

tjingtjing!


stoltaste mamman...



Jag har världens finaste barn. Och make.

 Ibland svämmar det liksom bara över....Just nu bubblar lyckokänslorna både hit och dit. (Och Gnillots näsa bubblar, men det är en annan historia:) Stora S har just knutit igen säcken som innehöll den alldeles första egna huvudrollen. Här är hon som Datamonstret, en roll hon glänste i. Fantastiskt bra dansat! En liten fanclub bildades snabbt bland de minsta dansarna och mer än en kamera förevigade henne tillsammans med ett litet glatt fan:)

Vill du läsa repotaget? Här finns det.

Lilla S strålade som konståkare i Irinas suveräna koreografi.
 Ännu en minnesvärd föreställning att lägga i samlingen av magiska ögonblick.

Att sen båda flickorna har läshuvud och är mycket duktiga i skolan är också en härlig sak att få höra på vårens utvecklingssamtal. Fast kanske det viktigaste ändå är att de är fina kamrater, som vågar säja ifrån på ett schysst sätt när nåt inte står rätt till.
Jo idag är jag lite mer än vanligt kär i min fina familj♥

Och ikväll väntar konsert i kyrkan. Lilla S ska spela på den blanka flygeln. Jag och Gnillot får dock avstå, en feber kommer och går och har hållit oss på hemmaplan denna vecka. Inte mej emot, nu är hon ju faktiskt bara-helt-vanligt-sjuk. Jag har varit på jobbet 11 veckor i sträck (!) så vad gör då en vecka här hemma? Och till helgen är vi framme vid näst sista föreställningen för i år. Jakten på Makten på Norrbottens Teatern. Intresserad?
Här beställer du biljett:)









Bizzybizzy

Jamenvisst.

 April och maj må vara de mest hektiska månaderna i våra liv.
 PUS på jobbet och ofantliga mängder extrainsatta danspass tar liksom all tid ifrån en. I år ska vi hinna med
f y r a separata dansföreställningar. Varav en där stora S har huvudrollen. Det blir några mil i bil till alla träningspass:) Vi och Bo Kasper då:) (som jag förövrigt älskar)



Så nu säjer jag helt enkelt, vi ses när det lugnat sej lite,

L♥VE


Det blir inte mer påsk än såhär



Svart, vitt, lite silver och lite gult.
 Påskens färger hos oss är desamma som man återfinner här året om.
 Inte särskilt varierat alltså:)

Och jag har funnit min stol. Det är en Spoleto armchair av Ufficio Technico.
 Man kan lugnt påstå att det var ett fynd alltså.

(men noshörningen gäckar mej ännu!)

Nu väntar påsken bara på oss, ledighet i en vecka känns underbart, och i stugan sägs snön ligga kvar. Skoterturer på isen, bastubad och grillat fläsk. Nu menar jag inte att jag ska sola, nä här ska det minsann grillas fläsk. Vanligt hederligt sidfläsk.

Som jag har längtat!

Men än håller vi oss hemmavid. Stora S har tjejmiddag på andra sidan kommunen och vi ska visst vara taxichaffisar. Och så blir det bio. Flera gånger under lovet har jag hört, så kram och hej!



Och jag har hört att Påskharen har lagt ägg. I stugan. Minsann i år igen:)


Våryra

En mormor och morfar som kommer hem efter 4 veckor på Teneriffa.
 Gnillot som är frisk.
 En fantastisk lördag med bästa Vickan.
Kinder som fångat solens värme

 Ja, just nu är det fint att vara:)

 Stora S har fått en av huvudrollerna i årets stora dansföreställning. Det pirrar i henne, att få uppträda med tåspetskor...och jag gissar att jag lär grina. I år mer än andra år.

För de är såå fina när de dansar, och nu lär hon ju vara mer än vanligt i blickfånget:)
 Och så vann Loreen.......

Hej fina, om än blåsiga måndag, du inleder en bra vecka!



Jo. Det hänger en till Knubbling där numer:) Och jag har nya vårgardiner (I Tangerine, årets färg om man får tro Pantone:) Och jag har rönn- och äppelkvistar. Både här och där. Mest där.


Måndagen efter första advent

Vi har varit på blixtvisit till Det Stora Sjukhuset. Ärligt talat är jag less nu. (Trots att jag får beskåda Linas fina illisar.) Men det blev bara en natt. Gnillot hade svårt att andas. Igen. Och idag är även stora S hemma med svårt-att-andas-och-krupp. Själv bakar jag spindlar (muuums!) och så kom Lina förbi på en snabb-snabbis (nämen hur snuskigt lät inte det där då?) Bara synd att jag inte kunde vara mer behjälplig:)



Annars då? Tja, julbaket är väl halvvägs vid det här laget. Problemet är bara att när jag väl börjar med de återkommmande favoriterna så hittar jag nya. I fjol var det Red-velvet cake och vi får väl se vad årets blir:)



Illisen på bilden, den kommer härifrån.  Fin, glad och lagomt julig. I Gnillots rum hänger den i vit ram.
Igår var så stora S dansuppvisning. Fin och julig men attans vad jag kan irritera mej på vuxna (jo, vuxna!) människor som inte fattar bättre än att stå kvar fast de blir ombedda att flytta på sej! De uppträdde ihop med årskurs nio (hej Maria!) i a-hallen på Norrmalmia på golvet. Och vuxna människor tränger sej så tätt inpå så att de fick ropa ut i högtalarna gång på gång att de skulle ge dansarna utrymme. Varenda en trodde uppenbarligen att det inte gällde just dem. Trots att de stod på just golvet. Suck.

På sagda dansuppvisning hade strömnäs gif sin julmarknad. Älskademaken hade turen på sin sida. Inte bara en gång utan fyra. Hem kom vi med godis, saffransskorpor, hemlagad senap och en kladdkaka. (Som så passande blev första advents efterrätten). Och middagen? Jamenvisst grillar vi än:) Grillad hel karre´med gräddsås. Mums!

Och nu säjer jag ajöss, tänkte mej till Jysk och Det Röda Krysset. Ajö!


Denna dag i vårt liv




Tisdag jazzdag åhlensdag. Gnillot snorar men är på benen. Än. Nätt och jämt.
Denna kalla dag då brasan knastrar skönt. Den fina bruna (gula?) dammejeannen med porslinsknopp bär sin ålder med värdighet. Min för en guldpeng och kommer från kommunens återvinningsmarknad. Inte nog med gult alltså:)

De sista vilsna ringblommorna är räddade undan frosten. Putsade fönster, blomlådorna skyltar med vintergrönt och chokladblommorna står på övervintrings-försök i förrådet. Spännande att se om de överlever!
Ha det gott alla bloggisar


Gapa stort


Vi kom just från tandreglerings-specialisten, Lilla S och jag. (Givetvis var Gnillot med och härjade på ett hörn också;) Lilla S tänder kommer lite huller om buller och inte alls där de borde komma. En liten, liten mun med noll utrymme för nya tänder betyder att farbror tandläkaren tar fram tången. Eller, det var vad de kom fram till, de tre granskande tandläkarna. Fyra tänder ska väck.
Sen tandställning...

 När vi satt där skänkte jag en tanke åt skatten. Skatten vi betalar för att vi får ha det så här bra. Jag brukar inte klaga över skatten, och vi har minsann nyttjat vår del, i vår familj med alla sjukdomar som flickorna genomlevt. Och så fri tandvård. Sannerligen är Sverige ett land att tacksam över att vi lever i.
 (Jag vill inte ens tänka på vad lilla S behandling för ITP´n kostade samhället. Jag tror nog inte att det stannade på någon låg summa, med tanke på att det stod en helikopter på standby.)
Och när jag såg hennes röntgenplåtar hos tandläkaren idag fick jag samma känsla.
 Sverige ÄR ett bra land att leva i!



Ett tag hade jag en samling med glaslejon av Bertil Vallien men de bor numer hos min mamma. De glasdjur jag har här kommer från Lisa Larsson. Elefanten blev min på en loppis i somras. Han var dyr, kostade hela 50 kronor. Flodhästen gav jag 7 kronor för på en loppis ifjol sommar. Och ugglan...ja den är ett `lån´ från mamma....

Idag väntar vi mest på jazz. Det är tisdag igen. Och när lilla S swingar, så svänger jag med raska steg mot centrum. Tisdagar är Åhlensdagar....

På återseende!


Lätt avundsjuk




Efter att ha vinkat av mormorn och morfarn till det   t i d i g a morronplanet med destination Arlanda känner jag mej lätt avundsjuk. Deras resa slutar nämligen inte där, utan de flyger vidare mot Rom. En hel vecka i världens bästa land och världens bästa stad all times. Ahh...vad jag önskar att jag gick att vika in i en resväska....

Idag skulle jag och Gnillot fått besök av Lina men krassligheter satte käppar i hjulen. Tråkigt (för oss) som längtat efter henne!  Fast tråkigast för henne såklart, så ta hand om dej fina Lina så vi får ses snart! Vi är ju grymt Lina-sugna nu!

Annars är vi lite lätt trötta på den svarta besten (även känd under namnet Taco). På gamla dar har han börjat gå ner på baksidan och ta sej ett bad i ån. Typ 233546 gånger per dag. Det är inte SÅ varmt längre så att han hinner torka mellan varven. Blöt päls stavas svamp. Yack! men nej tack. Tror att det är kärleken som gör det, han har väl också hört att kalla avrivningar gör susen? (Grannens tik löper) så nu sitter den tidigare exemplariskt lydiga hunden i löplina utomhus. Han som skött sej så bra förrut....

Nåväl. Nu ska jag kyssa Gnillot i nacken och rädda nyinköpta IPaden från henne. Teknikunge! Hon fixar den bättre än jag, därmed inte sagt att hon är försiktig med den.....


kramkram till er alla!


Trevlig helg!





Sommarens sista skörd? Tomater som ligger på fönsterbrädan för att få färg och äpplen som bara ska få rumstemperatur innan de blir en helgkaka.
 För nu helgar vi.

 Balett och shopping, grillande och helgkramar. Och slakt. Jajamen. Maken sköt ett rådjur igår. Tjugo kilo kött ska tas om hand. Så sedär, jag tror visst varenda minut är uppbokad.....

Kram, vi ses på andra sidan söndag!


På andra sidan




Hej på er, skickar några hälsningar till er, såhär från medelåldern. Än så länge ser det bra ut.
Jag har blivit kungligt firad. Och alla presenter har visst inte ens kommit än.
 Och så har jag ju kompisnatten att se fram emot.....(å hej vad det ska bli kul!!!!)

 vem sa att vägen mot 50 var trist?

Ja inte var det jag iallafall!




allt och inget

Och massor av dans. Hysteriskt stor del av vårt gemensamma liv i den här familjen kretsar kring det just nu. Dans. På längden och tvären. Och den påverkar också stora val som vi kanske väljer att göra framöver. Sakta har det smygit på oss. Och nu gläntar framtiden på en dörr åt oss. Kanske är det nu vi rycker upp bopålarna för att bli stadsbor? Kanske. Men det är inte gjort i en handvändning och det händer inte idag hursomhelst.

Idag däremot, blev sommarens semester till Göteborg färdig-planerad. Och som vi längtar! Kusiner, morbröder, svägerskor och bröder. Farbröder och kusiner. Och hjärtats bästa vän. ♥

Men först ska jag på lokal med jobbet. I regn och rusk. Men vem bryr sej? Nu går familjen på en veckas ledighet och lilla S flyger sin kos. Till Turkiet med en momme och en moppa. Vissa av oss är lätt avundsjuka, andra drar en lättnadens suck och ytterligare andra kommer att sakna och längta. Livet i det lilla och det stora.

Och jag har insett det. The big 4 0 står för dörren om blott 3 veckor och jag krisar inte alls. Nejdå, jag står stadigt i mina val som jag gjort i detta liv och nojas inte en sekund av att bli äldre - det ska bli spännade att se vad som händer på andra sidan fyran och nollan. Och det är där ni hittar mej snart, på andra sidan, fortfarande Lisa - bara lite rynkigare!

                                            

tänk så vackert balett är.....snart ska vi tjejmysa, stora S och jag. Vi har ännu inte sett Black Swan. Men i helgen så är det tänkt att vi ska bänka oss. Jajamen, det ska vi! Vi ses!

fredagen - världens bästa tio-årings dag

Med en hel arbetsvecka bakom mej kan jag bara konstatera att veckorna mest består av vardag och fredag. Idag firar vi världens finaste lilla storasyster. Lilla S fyller tio år. (Tur att vi fick Gnillot för annars hade vi ju bara haft barn av tvåsiffriga årgångar;) Stora fina lilla S som har det rymligaste och mest förlåtande hjärtat. Som vill så mycket. Som kan så mycket. Som bara ser möjligheter och utmaningar om hörnet. Allra finaste bästa. Idag fyller hon år tillsammans med en stor andel andra svenskar.
Tydligen fyller hon år på sveriges vanligaste födelsedag:)
Nu firar vi ordentligt i dagarna tre så från oss är det nu overandout

Och förresten; Vi saknar er nåt ohyggligt finaste familjen Palo! Vi har hål i våra hjärtan av längtan efter er!
MÅSTE ses,
SNART!!




Frångår principen att inte visa familjemedlemmar...Förhoppningsvis är hon inte riktigt igenkännbar idag, ett helt år senare och helt osminkad:) Så vrålmejkad som hon är här är hon bara till dansuppvisningar. Hon är för liten för att få måla sej annars:)
(Å nä, sur-minen beror inte på att hon hatar att dansa :D, snarare på att hon vet att sommaruppehållet från dansen väntar:D)

Trevlig helg på er allihopen!


Så var det åter helg


Kvistar av äpple, djävulsskpirea och syren står i våra rum. Och så rönn, som här på köksbordet.
Vårlängtan en masse.



Ikväll sitter vi som gäster vid ett middagsbord. Lyckliga är vi, för det ska visst serveras Mannerströms surströmmingsfileér! Sen väntar helg och dans i vanlig ordning. Och jag hade tänkt ge mej på att baka barkbröd. Hur det blev med den saken får ni veta på måndag:)

Trevlig helg!


Veckan då själva livet höll andan

Det här blir ett inlägg helt utan bilder.
Fast helt utan bilder är inte jag. Jag önskar bara att jag kunde koppla en kabel direkt till huvudet och föra över dem till hårddisken och trycka på radera.

radera radera radera

Vi har haft en tuff vecka, den här familjen. Fast värst har lilla S haft det. Stora lilla S.....Vi har legat en vecka i Sunderbyn. En vecka då vi stundtals inte visste om lilla S ens skulle överleva....Ett pencellin som hon fick för en misstänkt (ej kontrollerad eller ens bekräftad) halsfluss kickade igång hennes immunförsvar till att angripa sej självt.
Så immunförvaret slogs ut och viruset fick fritt spelrum.

Hon fick "Idiopatisk trombocytopen purpura". Googla inte ifall ni har flickor i 8-12 års ålder. Googla den inte annars heller, det är ingen trevlig läsning. Det är en, inte helt ovanlig sjukdom för flickor i den åldern(pojkar kan också få den även om det inte är lika vanligt).  Kort beskrivet är det så att kroppen dödar sina egna blodplättar. Blodplättarna har man för att "laga blödningar" En frisk okej person har runt 150 (miljoner? tusen?) blodplättar per (?) blod. Har du 50 är du som en blödarsjuk.
Under 10 är risken överhängande att du får spontana blödningar (till döds om det vill sej illa).

Lilla S hade 4



Hon är i vanliga "friska" fall en näsblödare.
Behöver jag säja mer?

Jag har aldrig sett såna mängder blod
 
Hon har fått donerade blodplättar, transfusioner, intravenösa dropp och hon har fått lämna blodprov var 4e timme. Hon har akut fått bränna blodkärl i näsan,, Om man googlar på "blodplättar" (vilket jag gjorde, DUM idé!) så rasslar all världens värsta sjukdomar fram. Leukemi bland annat. Nu har självaste överläkaren försäkrat oss om att det inte är det hon har. Men vi har krävt total visshet och den får man bara genom benmärgsprov. Så framöver ska hon göra ett benmärgsprov och lämna blodprover 2 ggr varje vecka.
Bara för att utesluta att blodplättarna löper amok igen.
(Jag är ingen läkare, jag har beskrivit hennes sjukdom ur föräldraögon och öron. Min beskrivning är säkert full av medicinska fel, ni får ta den för vad den var....)

Men där har ni oss just nu.

Friska

Men totalt omskakade i själar och hjärtan

Friska

Jag tror på Gud. Och jag vet att den här gången lyssnade han faktiskt.
 
Så TACK

Och tack till er andra som hjälpt oss genom det här, med tankar och stöd
 (och särskilt tack till bästa vännen som hals över huvud tog hand om Taco).

Tack för allt även om tack inte är stort nog.

Och så personalen som räddade hennes liv...
Mirakel sker inte alltid av sej själva, ibland får de hjälp av personalen på avdelning 44 i Sunderbyn

 Vi vet att ni har vingar där under kläderna, varenda en av er.


Saturday night live

Fredagen kom och gick. Fredagsmys övergick till soffmys och gled sen vidare över till sovmorgon.
Sovmorgon och kontinentalfrukost, dans och loppis runda. En ännu oidentifierad noshörning och en kaffekanna med tillhörande sockerskål och gräddkanna blev skörden. Noshörningen tror jag inte är av den billigare sorten, men vem som står bakom konstverket är ännu en gåta. Men vem kan motstå ett mysterium?

Lillan har utretts och inhalerar tre sorter just nu i en virvel


Eller kanske i en Vortex som vi säjer på svenska:)
Tydligen lider hon av vinterastma. Eller inte. Vi provar till påsk och sen utreder vi igen.
Frågar ni den här mamman som så fint kallas för amatördoktor så tror jag hon helt enkelt har åkt på bacill på bacill på bacill på...... äh, ni med småbarn vet ju hur det är.....



Innan jul fick jag ett tyg av en kollega. Underbart och alldeles nytt! Rydbyholm hade tagit fram tyget med Inger och Lasse Sandbergs fina Tummen, Laban och Labolina. Eftersom väggarna i hennes rum redan har två tygtavlor grunnade jag på hur jag skulle göra det fina tyget rättvisa. Det slutade med att jag bad en sömmerska sy upp en klänning åt henne. (och ja, jag vet att det är en enkel klänning att sy, och ja, jag äger minsann en fin symaskin. Men jag är en urusel sömmerska och voilá, visst blev den fin när nån annan sydde?)

Nu ska vi tillbaka till soffan. Nya tv´n gör att vi kan se film från datorn i fantastisk kvalité. Jumanji är kvällens val. Om jag bara kan slita de andra från nyinköpta Wii-fit brädan det vill säja.......











Ses!


2010 - en årskrönika eller inte


Jag vet att ingen är intresserad så det blir en lightversion.

 20 hundra 10

....var det år då jag var slutade vara mammaledig för sista gången

.....var det år då jag började jobba, fortfarande ammandes för sista gången

....var det år då jag gjorde riktigt riktigt bra fynd, (tänker särskilt på min Borge Mogensen skänk och på Swedfurn fåtöljen) förhoppningsvis var det inte sista gången jag gjorde såna fynd!



....var det år då jag har lyssnat. Jag har lyssnat på bästa vännen som lättat sitt hjärta, på min inre röst, och på Gnillots aldrig sinande ström av nya ord.

.....var det år vi fick träffa BrorHugo för första gången! Han och hans fina, fina familj äger en självklar plats i våra hjärtan!

....var det år då lillebror äntligen blev vuxen på allvar, köpte lägenhet och förlovade sej och förblev saknad på grund av det stora avståndet...Göteborg är inte nästgårds.....



.....var det år då vi bilade ner till sagda stad, hann med en fantastisk vecka på hotell med både svägerskor, bröder och Ullared förståss.

.....var det år då jag drog igång träningen igen sju år försent

.....var det år då jag trodde att bloggen skulle somna in, trodde aldrig att jag skulle hinna med den och Gnillot samtidigt. Och det gör jag inte, därav de glesa inläggen...



Julen har kommit och gått, och om man tror att Tomten kommer med paket i förhållande till snällhet, så har vi slagit rekord i den här familjen. Kanske inte i mängd, men väl i genomtänkta, efterlängtade och omtyckta presenter.
Alla har inte ens kommit än, vissa är specialbeställda och ligger på skissbordet, andra är försenade men det känns fint att veta att vi har paket att se fram emot.
 
Vi hann också med en sväng på den elektroniska mellandagsrean. Smset plingade nyss i makens telefon som meddelade att paketet kommit för avhämtning. Vi måste bara låna släpet av mamma och pappa först, då den är alldeles för stor för bilen. Hett efterlängtad av framförallt de två äldsta döttrarna:) Platt-tv´n som står där nu, blir tjejernas att Wii-spela på.

Nyårshelgen firades ihop med bästa vännerna i grannkommunen. Med fantastisk mat, underbart sällskap och vickning vid 12slaget. Nere på isen skickades Kom Loy lyktor upp med hemliga önskningar ackompanjerade av residensstadens påkostade fyrverkeri. Flickorna i mellanålder trotsade alla naturens lagar och slutade spela Wii vid tretiden på natten. Vid det laget hade till och med papporna fått erkänna sej besegrade och somnat. Mammor, småbarn och största-systrar hade vid det laget vilat ögonen en bra stund:) Helgen var underbar, vi är så tacksamma, och har ännu ett kärt minne att förvalta. Kramar till er alla!
Nyårsdagen innebar en biltur in till centralorten. Pånytt hade vi turen att få sitta vid ett generöst tilltaget middagsbord där samtalen aldrig sinar, och ingen nånsin går hungrig hem ifrån. Vi har sån tur som har så fina vänner i vårt liv!

Julen blev bortstädad redan före nyårsafton och huset känns krispigt rent. Jag blickar framåt med förtjusning, för inte hann vi tapetsera om trappen innan jul, vad trodde jag där liksom? Men snart så.....

Vi ska ha finfrämmande här framöver och jag är kär. I familjen javisst, men också i min nya kökslampa. Jag har eftertraktat den så länge att jag nästan gett upp. Men se nu sitter den där, och vit - i originalskick! Jag jublar!! Fatta att till och med rastret var kvar! Vad jag betalade för den vill ni inte ens veta:) Inte en Bumling, nä en Knubbling minsann.... systern till den omtalade Bumlingen., Knubblingen som också designats av Anders Pehrson men inte längre är i produktion (vilket ju Bumlingen är).





Idag har vi firat en svärmor som fyllde ojämmt. Imorgon återgäldar vi nyårsdagens middag och jag ska premiärbaka en kladdig chokladpepparkaka. Yummie! Framöver ska vi också åka på kik- och fik-turné. Hit går färden. Maken är ledig på fredag så än njuter vi av jullov.





kram!



Nära tredje

Maken kom just hem från en tjänsteresa. Med sej hem hade han en (skithäftig!) present....

Chokladstenar.

Som jag tyckte var både coolt och innovativt.(gulle dej, finaste maken!) Efter en snabb googling upptäckte jag att det inte alls var nytt.
Men för mej var det nytt, nytt och coolt och fruktansvärt naturtroget. Smaken var också fruktansvärd. Fruktansvärd god.
Så här före middagen klonkar det runt ett par tre stenar i magen eller var det inte rent av fyra?

Skäms på mej....

men jag var ju såå stensugen på choklad...

dåligt skämt, my bad, sorry

Nu väntar slabbig fredagsmiddag och glöggmys hos mamma och pappa

Trevlig helg på er, och ikväll hejar jag på Jay!
vore jag inte gift så skulle jag gifta mej med honom, och tvinga honom att leva med en papperspåse över huvet och sjunga hela tiden:)



Vill också passa på att gratulera världens bästa Lina på födelsedagen!

Kramkram från oss i norr!


Inte farväl men nästan



Familjen i det vita huset vandrar in i vardagen. Livet vi lever här och nu är fullt och fantastiskt.
Bloggen känns som ett inte ens növändigt ont. Därför lägger jag bloggen på is. Trots en sommar då jag fyndat friskt. Trots att lilla S rum snart är färdigt. Trots att Gnillot har fått fina retrolampor som jag gärna skulle visa. Trots att våra bin har delat med sej av sin honung.

Vi har en liten Gnillot som börjat dagis, en lilla S som går sista året på lågstadiet och en stora S som faktiskt går sista året på mellan. Det, tillsammans med vänner som är viktiga och fina gör att bloggen får vänta. Jag skulle gärna dela med mej om en underbar vecka i Göteborg. Om mitt äppelträd som ger äpplen (stora, goda ätbara!!!) för första gången. Eller om Gnillots hiskeliga bravader som skrämmer oss varje dag. Eller om trappen upp som står för en makeover.

Men jag låter bli, istället jag kramar mina döttrar en extra gång, kysser maken på munnen och tackar nån högre makt för mitt fantastiska liv. Datorn finns kvar, och istället lever jag här. Här och nu, omgiven av underbara vänner, väl värda min tid, och en fin familj som också vill vara delaktiga.

Så hur mycket jag än tycker om er, så är det ni som får stryka på foten. När jag har fått grepp om vardagsrullet kommer jag tillbaka, sköt om er till dess!

I´m gonna miss u all!


Sommar och lata dagar

I familjen med det vita huset är det lättjefull stiltje.
 Maken är på arbetet men flickorna och jag har mañana-manér.

Det är sommarlov och jag tar lite lov från bloggen också.
En dag i sänder och semester-lir. Idag har vi ett försenat kalas för "yours trouly". Därför bakar jag en smaskig-svulstig tårta.

Men jag har en bild att visa. På några som inte har lov.



Nu är vi maken fullfjädrade bi-odlare och jag slänger ord omkring mej som "avläggare", "puff" och "fjolårsdrottningar".....japp. Vi ÄR biodlare på riktigt nu. Till hösten slungar vi vår alldeles första egna honung!

Det ni!!!!

Ps: saften på syren blev fantastiskt god! Om något, kanske den påminner lite, lite om flädersaft....

Och nu säjer jag hej, vi ses när vi ses!


Tidigare inlägg
RSS 2.0