Helgen då sommaren återvände
Tänk att det blev sommar igen. Om så bara för en helg...
Än dröjer det kvar tomater i växthuset. Och gräset växer. Mer än önskvärt.
Vi har haft en fin helg. Härlig samvaro hos bästa vännerna. Om inte mammorna varit så trötta hade vi varit där än. Gnillot har fått krama sin `lillebror´och flickorna sina kompisar.
Papporna har fått sitt, hundarna sitt och jag fick bästa Tea. Fullträff!!
Vi har röjt och städat. Solen har strålat och vi har ätit sommarglass på stan. Ny skolväska (förlåt-, trunk modell hockey) har inhandlats till stora danserskan. Och nu är vilotiden över. Nu börjar allvaret med 17.00 dagar. Men stora S misstycker inte. Glädjeruset består. Maken har äntligen skattat honungen (27 kg!!!!! WOW!!!)
Och för mamman blir det en fin vecka. Tea och lillebroren kommer hit. Och Lina. Fina efterlängtade Lina! Jag ska koka äppelmos och baka honungskakor så;
Heja måndag! Skynda och kom!
Vardagsvackert
Vackra saker att vila ögonen på. Keramikängeln är en favorit som jag fått när jag fyllde år. Den är gjord av järnspill från gamla järnbruket i Karlsvik. Konstnären heter Kerstin Wåhlström, och hon skapar underbara saker av återbruk.
Ljustakarna i tenn fann jag på en gårdsloppis på väg till stugan. De kommer från Svenskt Tenn och blev mina för en femtiolapp..
Fina fågeln är en bird av Kristian Vedel, också den en födelsdagspresent.
Fina bästa saknade lillbror med fästmö hade med sej den hem.
Keramiken på bordet är en salig blandning av KatarinaK och Anki Wollter.
Idag rullar vemodiga Chris Medina på spotify och familjen laddar för besök på Christinaskolan ikväll.
Stora S är inne i ett konstant lyckorus. Tänk vad rätt skola kan göra för studierna?
Sällan har jag sett en mer målmedveten eller studieinriktad 13åring.
Glad tonåring - glad mamma, enkel ekvation:)
Och här hemma går vi, Gnillot och jag. I väntan på en PH-mätning i slutet av september. Inte trodde jag att det skulle vara så här att börja om att jobba? Med att vara hemma....Men jag misstycker inte.
Livet är för kort för att inte uppskatta de dagar man får med sina barn.
Fin vardag full av kärlek.
Kramar till er alla!
Hej där, det var längesen:)
Oj vad länge sen jag hörde av mej! Jag tror visst hela sommaren gick?
Jag skulle kunna göra långa utläggningar om vilken fantastisk sommar vi haft, men det vet ni väl ändå allihopa? Jag menar, ni har ju haft sommaren hos er också, eller hur?
Vi har BADAT och badat. Naturellt och klorerat. Vi (hrmm... lilla S och maken menar jag:) har fiskat. Vi har promenerat i ljumma sommarnätter och sovit med öppna dörrar och fönster. Fina båtfärder i stugan. Älskade saknade vänner och syskon som hälsat på oss. Och vi har sett vackra Hälsingland och bästa västkusten. En hel vecka. Med kärringrally, Liseberg och hela baletten. 
Det egna odlade har växt så det knakat i trädgården. Växthus och drivbänkar. Loppis och stads-shopping. Vila och kärlek. Underbar sommar. Fast värken i hjärtat växer för var gång jag skiljs från min lillebror. Min enda. Det är alltför långt till Götet. Att skiljas från allrabästa Maria är inte lätt heller. Jag har nog en 40års kris ändå. Saknaden efter dem är så mycket värre nu, åtminstone känns det så. Tur då att jag har Vickan nära. Ofta-ofta har vi setts i sommar. Och tänk att vi har ändå alltid nåt vi inte hunnit prata om:) Bästa fina du♥
Nån jag inte hunnit vara med lika mycket som jag önskar är min Tea. Men attans vad du ska få åtgärda det:) (Jag vet att du läser, och det är tur för dej att vi ses snart:)
Så har hösten knackat på. Jag vill dock inte riktigt släppa in den ännu. Jag är inte riktigt färdig med sommaren ännu. Jag vill ha varma kvällar, frihet, cykelturer och bara ben. Och inte snö. Inte alls. Inte nånsin.
Lilla Gnillot har blivit två (och hon pratar klockrena låånga meningar tack vare storasystrarna:) Som ett exempel klädde sej lilla damen själv, innifrån och ut. Med meningen "mamma jag far nu på loppis, vink vink" [jo hon sa så]) Sen kom hon in ögonblicket efter och sa "mamma jag kan int fara, jag har glömt bläpp-glansche" [läppglanset]. Hon ger oss såna lycko-il, vår sista minsta. Bus och glimt och jävlaranamma det är hon det. 
Lilla S har haft en kompistät sommar. Fniss och husvagns-sovande. Fina vackra stora lilla S.
Stora S kom så in på efterlängtade dansklassen. Hon har haft nedräkning hela sommaren. Jag tror hon är en av de ytterst få trettonåringar som längtar SÅ efter skolstarten:)
Och jag har börjat om att jobba. Blygsamma 80% ska jag väl kunna vara borta från Gnillot? Sju långa semesterveckor känns plötsligt som de var en helg bara. Jag trivs verkligen på jobbet men jag trivs ju hemma med:)
Och så står roligheter för dörren. Kräftskiva på fredag med fina vänner. Och snart, snart får jag vara med bäst-bästa Tea igen - fint att längta!
Och vid det här laget känner ni mej, vi ses när vi ses!
Ps....givetvis åkte jag ATMOSFEAR. My bad....
