LISAS BIBLIOTEK -Om böcker, the´& allting annat

(med den ännu oidentifierade noshörningen) önskar er trevlig helg!
Det gör jag också! Och NÅNGÅNG i helgen ska jag hinna träffa dej, Vic, hör du det?!
Och till dej , Tea, mitt hjärtats andra halva, skickar jag alla mina kramar, jag saaaaaknar dej!

Och bloggar tre dagar på raken!



I Gnillots rum står ett fint gammalt Kulan-skåp. Det har maken haft som barn, och det har stor-tjejerna också haft.
Nu är det Gnillots tur att få äran att ha det.
Både i och på skåpet står det mestadels gamla saker.
Flera är ärvda, tavlan kommer från min mormor och morfar, och jag bara älskar den! Många, många kvällar har jag somnat hos dem, tillsammans med den tavlan. Jag älskar känslan av sagor och möjligheter som den förmedlar.
Visserligen är den nog en reproduktion, men inte mindre fin för det.

Krukorna som står där kommer från Uppsala-Ekeby. Den vita blev min för en femma på återvinningsmarknaden, den lilla gröna har varit min mormors mors. Krukorna i fönstret har en underbar vaniljgul färg. De kommer från Rörstrand (också ett fynd, denna gång från Myrorna och för en tjuga blev de mina) och har dagen till ära fått nya blomster i sej. Så nya att jag inte hunnit plantera ned dem!

I skåpet står en mycket efterlängtad samling. En komplett och felfri Min Skattkammare i originalutgåva från 1963.  (Till och med visboken var med!) Min farmor hade en hel samling, tummad, välläst och älskad. När hon dog delade min pappa och faster på den och hälften har jag vuxit upp med. Jag älskade dessa böcker som barn, och jag älskar dem än idag. Och nu står hela samlingen där. För mej är den ovärderlig. För återvinningsmarknaden var den värd 12 kronor!
Där ser man hur olika det kan vara:)

Ha det gott där ute, må vårsolen stråla på era ansikten!

Det trodde ni inte va??
Det gjorde ju visserligen inte jag heller:) Men efter en alldeles host-fri natt känns det genast lite annorlunda:) Ni vet ju att jag brukar lovorda den svenska skatten, tack vare den har vi ju en alldeles fantastisk sjuk- och tandvård bland annat (som vår familj verkligen fått ta del av). Nu ska jag lovorda försäkringar. En särskild sort.

Drullen

För en Drulle var jag av en alldeles ofattbar sort. Ni minns guldspegeln?
(Den blev förresten inte långvarig, den är tillbaka i gömmorna i förrådet)

I allafall, DEN spegeln stod på skåpet ni ser på bilden innan jag hängde upp den ovanför pianot. Då hade jag just tagit fram den. Ochvilleintespikaitapeteninnanjagbestämtmej.....ni vet hur det är, man känner sej för lite, någon dag. Jag lät mina celeste-ljustakar stå där också, liksom för att "känna om de passade ihop"....

dumt
mycket mycket dumt

Maken SA till och med åt mej INNAN att det var dumt. Men jag var än dummare och ihärdade.
Spegel STOD kvar, lutad mot väggen och ljustakarna stod FRAMFÖR. 
En katastrof i vardande.

Blott några nätter senare fick maken rätt.

Klirr krasch pling och rassel.
Alla krasade ihop i en enda stor röra av kristallsplitter. Jag grinande inte ens. Jag skämdes.





Jag förbannande mitt ointellekt och bar ut dem i glasuppsamlingen i garaget. Då kom maken på att `vi är ju faktiskt försäkrade´. Det är tur att en av de vuxna i den här familjen är född med hjärna:) Och minsann, försäkringsbolaget ställde inte till något problem, vi bara mejlade dem bilderna på resterna av katastrofen och inom en vecka kunde jag köpa nya.
Det är service på hög nivå, och jag gillart.

Och jodå, jag HAR lärt mej nåt.  Eller snarare många saker....
Men jag ska inte kräla runt mer i förnedringens träsk utan bara ödmjukt erkänna att maken hade rätt

än en gång

Hej! Du behöver inte vänta dej nån vidare uppdatering här.

Vi har sjukstuga.
Igen.

hosthosthosthosthosthosthosthosthosthosthost


Eftersom jag inte sover (alls) numer så drömmer jag i vaket tillstånd
aldrig har väl tröstshopping lockat som nu

ge mej



(bilden kommer från Svenskt Tenn)

Jag vill ha en egen Knapp!

vi ses nångång på andra sidan host-träsket!

Vackra saker att vila ögonen på. Och jo, vi har jul igen. Amaryllisen blommar om, och ytterligare en på väg:)
Men vad gör det, vackra blommor är inte säsongsbundna.....

Ser ni mitt nya (italienska) fynd? Blott 75 kronor på Myrorna kostade armstolen. Märkt med "made in Italy" men av vem? Ett mysterium att reda ut. Vi gillar mysterium:) Jag återkommer, jag brukar sällan ge mej innan jag vet. Det är bara noshörningen jag gått bet på (än).

Annars är detta en dansant vecka, tisdag (mys med bästa Vickan) torsdag (och då är det föräldrakväll OCKSÅ) fredag arbetar jag på tjejkvällen som stora S arrangerar på skolan. Sen dansar vi lördag och söndag. Hej och hå.

Ha det gott!

Ps, jag har inte alls slutat läsa bara för att det är glesa rapporter. Just nu badar jag i fantasy-träsket. Igen.

Det började med ETT äpple. Mitt äpple. (åkej då, Linas fina äpple) Och en mamma som BARA VILLE HA ett likadant. Sagt och gjort. Mamman fick ett inramat i julklapp. Men när äpplet hamnade på väggen visade det sej att det buktade betänkligt. Någon verkade kanske ha varit liite snabb vid inramningen. (Vem då, tro?:) Inget att göra mer än att krypa till korset och ge henne ett till äpple.  Men då blev ju ett äpple över....visserligen lite buktigt men alldeles för fint för att återvinnas i containern. Lite klipp och en mindre ram och nu hänger det ett äpple på alla våningar här.

Fint!



Vi ses!

Idag hade vi ett planerat besök på Det Stora Sjukhuset.
Hacka-i-Gnillots-näsa-en-gång-till stod på agendan.

Om det gick bättre denna gång?
Nej.

Följetongen rullar vidare. Just nu är vi apless.
På kylan också för den delen.


 
Idag, på den kallaste dagen av alla dansar stora S utomhus.

 I flortunna balett-trikåer
I flortunna balettskor.

(men nu skrev jag ju feeeeel.....de ska ju SJÄLVKLART ha kläder...kläder i detta fall betyder smala små fingervantar och sockor i balettskorna. Såklart sockor! Då blir det genast varmt och ingen behöver frysa. Eller?)
 Risken finns att tårna förfryses så att hon aldrig kan dansa igen.
Man kan undra vem som var så begåvad att man tog det beslutet.
Även om det är självaste antagningsjuryn som ska obsevera dem igen

Fame costs, var de inte så de sades?

Gah! En frustrerad mamma som ikväll skjutsar både en liten och en stor S på diverse dansgalej. Hit och dit ska jag åka under hela kvällen. Tur att jag får sällskapa med världens bästa vän mellan varven, det gör mödan värd, alla gånger.!

vinkivink!

Jag har haft skrämselhicka.

Lite grann i allafall.

Jag har ju hela tiden vetat att en hel del med personer i min närhet hälsar på här, (och det vill jag ju! - det är ju lixom meningen med bloggen eller hur?!) Både inbjudna och de som själva funnit sin väg hit. Men att diskutera (mitt) bloggeri på jobbkonferans kan ge lite hicka.

*hick*

Första reaktionen var självklart att låsa bloggen.
Men vad är hemligt här? Inget alls. Jag hoppas att alla vet, att bloggande ger ju en bild som vi valt att göra puplik. Ni vet, det eviga dravvlet om "privat" kontra "personlig". Det ni läser här är vad jag valt att låta er få ta del av. En micropyttedel av vårt liv. Allt är inte rosor och liljekonvaljer varje dag, om man säjer så. Även om det kanske framstår så. Och jag länkar till Weronicas dagbok. Hon belyser den `positivism´som genomsyrar bloggosfären så bra. Läs själva här

För idag lyser liljekonvaljerna med sin frånvaro.
 Taco ska flytta. Inte för alltid
hoppas vi
inte så länge
hoppas vi

men åtminstone tills utredningen om Gnillots eviga hostande är klar. Han åker på en underbar `semester´ hem till sin biologiska mamma. (till motsats till mej då, hans adoptivmamma:) Han får vara hos kullsyskon och föräldrar. Han kommer att få det awesome!:)

Värre för oss då.
Och för Gnillot som pratar om "storebror" dagarna i ändä.

Men ändå. I slutändan är hon viktigare än allt.

Så, nu lämnar vi det tråkiga en stund, och jag hälsar er välkomna, ni som talat om att ni läser här, och ni som läser men ännu inte gett er till känna:)  Fast Lite koll på url har jag ändå, så helt osynliga är ni inte trots allt:)



Här ser ni mina mässinglampfötter från återvinningsmarknaden. Jag blev sjukt inspirerad av en bild från Sköna Hem (nr 1 i år) (Vasastan forever hette artikeln) De hade en mässinglampa med enbart glödlampa i.
Nu har mina också så, Visserligen med överdimensionerade glödlampor men likväl skärmlösa.

Spegeln har jag plockat fram ur gömmorna. Vi får se om den blir långvarig.
Jag har inte bestämt mej hur guldig jag är ännu.

 Den fina lilla mässingasken kommer från min bästa mormor. Den har stått i mormor och morfars hus i alla tider. I deras hall, nedanför hallspegeln, fylld med allehanda bijouterier som jag lekt och spökat ut mej med genom hela barndomen. Nu står den där, putsad och blänker på hederplatsen.

Mässinghjärtat i murgrönan kommer från Svenskt Tenn. En julgransprydnad som hänger med året om.

Och så mitt i allt. Ytterligare en förfrågan från en tidning om att medverka i ett hemma-hos repotage.
Jag sa inte nej. Men tidpunkten var illa vald. Vi får väl se.
Just nu kommer vi inte att prassla på glansiga papper. När vi vet mer om Gnillot tänker vi ett varv igen. Tills dess får ni hålla till godo med oss här.
På skärmen blott och allena

Men nu är det overandout. Stora S har streetlektion på årets kallaste söndag.

Puss!