Allt kan vara guld som glimmar
Jag har haft skrämselhicka.
Lite grann i allafall.
Jag har ju hela tiden vetat att en hel del med personer i min närhet hälsar på här, (och det vill jag ju! - det är ju lixom meningen med bloggen eller hur?!) Både inbjudna och de som själva funnit sin väg hit. Men att diskutera (mitt) bloggeri på jobbkonferans kan ge lite hicka.
*hick*
Första reaktionen var självklart att låsa bloggen.
Men vad är hemligt här? Inget alls. Jag hoppas att alla vet, att bloggande ger ju en bild som vi valt att göra puplik. Ni vet, det eviga dravvlet om "privat" kontra "personlig". Det ni läser här är vad jag valt att låta er få ta del av. En micropyttedel av vårt liv. Allt är inte rosor och liljekonvaljer varje dag, om man säjer så. Även om det kanske framstår så. Och jag länkar till Weronicas dagbok. Hon belyser den `positivism´som genomsyrar bloggosfären så bra. Läs själva här
För idag lyser liljekonvaljerna med sin frånvaro.
Taco ska flytta. Inte för alltid
hoppas vi
inte så länge
hoppas vi
men åtminstone tills utredningen om Gnillots eviga hostande är klar. Han åker på en underbar `semester´ hem till sin biologiska mamma. (till motsats till mej då, hans adoptivmamma:) Han får vara hos kullsyskon och föräldrar. Han kommer att få det awesome!:)
Värre för oss då.
Och för Gnillot som pratar om "storebror" dagarna i ändä.
Men ändå. I slutändan är hon viktigare än allt.
Så, nu lämnar vi det tråkiga en stund, och jag hälsar er välkomna, ni som talat om att ni läser här, och ni som läser men ännu inte gett er till känna:) Fast Lite koll på url har jag ändå, så helt osynliga är ni inte trots allt:)
Här ser ni mina mässinglampfötter från återvinningsmarknaden. Jag blev sjukt inspirerad av en bild från Sköna Hem (nr 1 i år) (Vasastan forever hette artikeln) De hade en mässinglampa med enbart glödlampa i.
Nu har mina också så, Visserligen med överdimensionerade glödlampor men likväl skärmlösa.
Spegeln har jag plockat fram ur gömmorna. Vi får se om den blir långvarig.
Jag har inte bestämt mej hur guldig jag är ännu.
Den fina lilla mässingasken kommer från min bästa mormor. Den har stått i mormor och morfars hus i alla tider. I deras hall, nedanför hallspegeln, fylld med allehanda bijouterier som jag lekt och spökat ut mej med genom hela barndomen. Nu står den där, putsad och blänker på hederplatsen.
Mässinghjärtat i murgrönan kommer från Svenskt Tenn. En julgransprydnad som hänger med året om.
Och så mitt i allt. Ytterligare en förfrågan från en tidning om att medverka i ett hemma-hos repotage.
Jag sa inte nej. Men tidpunkten var illa vald. Vi får väl se.
Just nu kommer vi inte att prassla på glansiga papper. När vi vet mer om Gnillot tänker vi ett varv igen. Tills dess får ni hålla till godo med oss här.
På skärmen blott och allena
Men nu är det overandout. Stora S har streetlektion på årets kallaste söndag.
Puss!
