Vi är optimistiska
Överläkaren har ringt. Hon betraktar lilla S som återställd!
Om jag kunde hjula hade jag gjort det.
Nu återstår bara några ytterligare blodprov och det hemska benmärgsprovet.
Och mitt i allt så går livet faktiskt vidare. Stora S har möte på nya skolan inför höstens högstadium. (Hjälp! Jag är mamma till en tonåring! Vart tog tiden vägen?! - Dock har jag ju gått in i mitt 40e jordsnurrande så det borde inte vara förvånande...) Dansklassen hägrar och vi ser hennes längtan. Vi hade ju trott eller snarare hoppats att lilla S skulle börja dansklass även hon, till hösten, men nu hinner de inte dra igång det till denna höst, så vi blir kvar här, i det vita huset nåt år till:)
Iallafall tills lilla S börjar sjuan
Så nu tapetserar vi! Här får trappan nya väggar. Fina Josef Franks Paradiset
Vi är inte riktigt klara ännu, så håll till godo med den här bilden, innan fler kommer:)
Här ser ni det senaste fyndet. I mitten står fina Gunilla från Uppsala-Ekeby i design av Bertil Nilsson. Hon kostade mej en hel guldpeng, och det kan man nog betrakta som fynd, då många av auktionerna på tradera stannar på nästan två hundralappar:)
Här ser ni lite pyssel som jag ägnat mej åt. Jag har klippt i veden. (galet, eller hur?!) Sen hängde jag upp nävret i kvistarna från grannens lärk. Ibland ångrar jag att vi fällde vår lärk, den hade den underbaraste skira grönska på våren. Men sen minns ja g ocksåde hemska barren som följde med överallt, rötterna som gjorde hela gården guppig, och skuggan som skymde allt. Då är jag glad över att den är borta och att det står en vacker syren där istället. Kvistarna, ja dem får jag ju ändå av grannen!
Nu tänker jag njuta. Njuta av en frisk liten S, ett soligt väder och nya tapeter. Och så Gnillot förståss, alltid först och alltid sist.
Kram och tack till er alla för era värmande ord!
