LISAS BIBLIOTEK -Om böcker, the´& allting annat

Det här blir ett inlägg helt utan bilder.
Fast helt utan bilder är inte jag. Jag önskar bara att jag kunde koppla en kabel direkt till huvudet och föra över dem till hårddisken och trycka på radera.

radera radera radera

Vi har haft en tuff vecka, den här familjen. Fast värst har lilla S haft det. Stora lilla S.....Vi har legat en vecka i Sunderbyn. En vecka då vi stundtals inte visste om lilla S ens skulle överleva....Ett pencellin som hon fick för en misstänkt (ej kontrollerad eller ens bekräftad) halsfluss kickade igång hennes immunförsvar till att angripa sej självt.
Så immunförvaret slogs ut och viruset fick fritt spelrum.

Hon fick "Idiopatisk trombocytopen purpura". Googla inte ifall ni har flickor i 8-12 års ålder. Googla den inte annars heller, det är ingen trevlig läsning. Det är en, inte helt ovanlig sjukdom för flickor i den åldern(pojkar kan också få den även om det inte är lika vanligt).  Kort beskrivet är det så att kroppen dödar sina egna blodplättar. Blodplättarna har man för att "laga blödningar" En frisk okej person har runt 150 (miljoner? tusen?) blodplättar per (?) blod. Har du 50 är du som en blödarsjuk.
Under 10 är risken överhängande att du får spontana blödningar (till döds om det vill sej illa).

Lilla S hade 4


Hon är i vanliga "friska" fall en näsblödare.
Behöver jag säja mer?

Jag har aldrig sett såna mängder blod. 
 
Hon har fått donerade blodplättar, transfusioner, intravenösa dropp och hon har fått lämna blodprov var 4e timme. Hon har akut fått bränna blodkärl i näsan,, Om man googlar på "blodplättar" (vilket jag gjorde, DUM idé!) så rasslar all världens värsta sjukdomar fram. Leukemi bland annat. Nu har självaste överläkaren försäkrat oss om att det inte är det hon har. Men vi har krävt total visshet och den får man bara genom benmärgsprov. Så framöver ska hon göra ett benmärgsprov och lämna blodprover 2 ggr varje vecka.
Bara för att utesluta att blodplättarna löper amok igen.
(Jag är ingen läkare, jag har beskrivit hennes sjukdom ur föräldraögon och öron. Min beskrivning är säkert full av medicinska fel, ni får ta den för vad den var....)

Men där har ni oss just nu.

Friska

Men totalt omskakade i själar och hjärtan

Friska

Jag tror på Gud. Och jag vet att den här gången lyssnade han faktiskt.
 
Så TACK

Och tack till er andra som hjälpt oss genom det här, med tankar och stöd
 (och särskilt tack till bästa vännen som hals över huvud tog hand om Taco).

Tack för allt även om tack inte är stort nog.

Och så personalen som räddade hennes liv...
Mirakel sker inte alltid av sej själva, ibland får de hjälp av personalen på avdelning 44 i Sunderbyn

 Vi vet att ni har vingar där under kläderna, varenda en av er.