LISAS BIBLIOTEK -Om böcker, the´& allting annat

               

Jag vill börja med några varningens ord....

Det här blir ett långt inlägg med måånga bilder.

Är du inte intresserad?
Kom tillbaka en annan dag.

Vi har haft en enormt underbar resa. Med det allra bästa resesällskapet man kan tänka sej. Våra allra käraste vänner, och med dem följde våra döttrars bästa kompisar.
Kan man tänka vilken tur vi har som fann dem? Och att det tillslut skulle leda fram till den här resan? Som blev så bra!

Vi flög med BH-Air från Luleå, en mulen, våt och tråkig onsdag. Resan tog 3 ½ timme ( Ja-a, Janne och R, ni hade rätt, jag hade fel:)
Maten ombord på planet var helt okej, faktiskt, även om de (alla barn samt jag) som inte drack kaffe eller thé fick vänta med drickbart till långt efter all mat var uppäten.

Vi landade i ett hett Bourgas som liksom dallrade i hettan. 40 grader. Härligt!


(Bild från Strandpromenaden. 23.00 på kvällen, fortfarande nästan 30 grader varmt!)

Efter att vi passerade Bourgas saltängar (en del av världens mest kända havsalter kommer från Bulgarien) -de är en mäktig syn -så väntade en busstur på ungefär 30 minuter då vi hann passera Nessebar för att släppa av några medresenärer.
Tyvärr var Apollos guide på bussen från Danmark. Med andra ord heelt obegriplig! (Tur vi åkt där förr, och kunde tolka till de som inte förstod ett smack)

Vi kom fram till vårt efterlängtade (och starkt tysk-anpassade) hotell Longoza på eftermiddagen.



Det ÄR ett jättefint hotell! Stort, men personligt. Och inget "partajande" på nätterna. Precis som vi vill ha det.
Lagomt nära "allt som händer" men på tillräckligt avstånd för att skänka nattro.

Vi fick inte samma svit som ifjol (och visst grumsade vi en del innan vi insåg att vi hade fått två balkonger.)
En mot poolen och en mot havet! Inte illa!
Vi har levt med all-inclusive i 14 dagar. Mycket praktiskt. Precis som för bäjbisar har vi blivit utfodrade var tredje timme.
Man hann aldrig bli hungrig om vi säjer så......
Dock blir man less på hotellmaten och efter en vecka åkte vi till Djannys i bazaren och åt sirlon-stek. Mums!

Vi har varit på Action Aqua Park (rekommenderas verkligen - som ett Disneyland med vatten!)



(Lilla S´till vänster, ihop med bästa kompisen Elin, i piraternas vattenslott. Helt otroligt coolt med den enorma hinken som med olika intervall hällde fler hundra liter vatten över slottet.
Här låg även många av maffians rikemans gossar och deras familjer. Det var också en upplevelse att se:)

Jag vill återigen poängtera; vi har haft det helt outstanding underbart, hotellet är jättefint - och tro det eller ej, men varenda människa vi träffade ifjol kom ihåg oss!
Till och med städerskan på hotellet mindes oss och vilket rum vi hade haft!! WOW!! Tjejen i butiken där jag köpte min ur-flotta klänning frågade om jag hade använt klänningen mycket!
(Hon mindes till och med vad jag köpt!) Sånt gör att man vill komma tillbaka. Jag förstår plötsligt de människor som reser till samma ställe år efter år. Det har också sin tjusning!

Men nästa gång (jodå, vi ska tillbaka till Sunny beach igen nångång!) då ska vi bo här:



Vi var bara tvugna att gå in här, på Victorias Palace. Vilket hotell!
Jag skulle tro att inte ens Hilton håller den klassen!

Nu kommer vi till den bisarra delen av vår resa (det var därför jag poängterade att vi haft en underbar resa. Det bisarra var inget som störde, snarare som en extra dimension av resan:)

Toaletterna på hotellet är konstruerade så att vattnet till cisternerna kommer in med en slang från väggen (väldigt rent och fint!)
Trycket i denna (mjuka typ symaskins-sladdaktiga slang) är ständigt på. Detta är helt normalt och i vanliga fall inget bekymmer alls.
Det hörs ett "brus" när cisternen fylls på. precis som hemma. "Vår" slang till cisternen brusade lite mer, men efter att ha bott på hotellet ifjol så visste vi att det hände ibland. Den kunde ibland "slå på" och "brusa" fast ingen hade spolat. Men som sagt, så gjorde det ifjol och ingen reagerade.
Det borde vi kanske ha gjort när man ser tillbaka på vad som hände:)
En natt väcktes jag (jag är den enda i vår familj som går att väcka nattetid) av ett kraftig bultande på dörren.
 Jag hann tänka "j***vla tyskar som har gått fel i fyllan!!! (Jo, det fanns några party-freaks på hotellet men de störde ingen i vanliga fall). När jag sätter ner min fot på golvet inser jag att nåt är galet, VÄLDIGT galet. För golvet är fyllt med vatten. En decimeter djupt vatten!!!! I yrvakenheten/paniken/bultandet skriker jag till maken att han måste vakna, nåt är FEL med rummet
(i ögonvrån ser jag min jättebraiga bok av Jane Green flyta ut mot balkongen tillsammans med lilla S´handbagage.......)Medan maken tvärt vaknar av att sätta foten i det djupa vattnet i det andra rummet där han sover med stora S skyndar jag mej för att få stopp på bultandet på dörren. (fortfarande trodde jag att en full tysk stod därute). I paniken rycker jag en handduk från badrummet för att skyla mej (hallå -det var ju 30 grader varmt på natten, och av AC´n blir man ju förkyld, så därför var jag inte klädd -alls:). Jag öppnar dörren för att få tyst på tysken.
In stormar en super mario-brother och skriker "alles normal"!!!!!!!!!!(vänta -vaddå allt är normalt?? jag känner det som om jag vaknat på fel planet) Det visar sej inte alls vara en full tysk.
 Det var en av hotellets vaktmästare i full super-mario-bros mundering som blivit utkallad av de som bodde i sviten under oss. Vattnet forsade nerför deras väggar. Hej å hå. Inte nog med det.
Korridoren utanför var fylld med vatten. Rummen intill våra var fyllda med vatten. Hej å hå. Och i all röra/panik visar det sej att jag hade kunnat låta bli att skyla mej. För handduken jag "klätt in mej i" var fothanduken. Och den är inte större än två fötter. Typ. Och så skriker han "alles normal".......Fast kanske är det så? Att turistkvinnor ofta flashar inte ont anande vaktmästare klockan 4 på morgonen.
 I vattenfyllda sviter.
 Säkert.

Vad hände då? Slangen hade släppt från sitt fäste och fyllt vårt (och andras) rum med många kubikliter vatten.....
Vi fick sova ut i en enorm svit (värsta lyxiga maffiasviten:) undertiden vårt rum sanerades.
Vi fick välja mellan att ha kvar vår gamla svit eller behålla den nya. Vi valde att behålla vår gamla eftersom den hade två balkonger, varav en mot poolen.
Som tack av hotellet fick vi champange och av Apollo fick vi rundlig ekonomisk kompensation. Ingen skada skedd:))))

Mer bisarra saker?



Bulgarien är fullt av herrelösa hundar av okänt ursprung. (Just denna förälskade sej döttrarna i på väg till Varna).
En liten halt stackars hund brukade gömma sej i hörnet av hotellet mot havet. (Några våningar under vår balkong).
Döttrarna såg hur stackarn haltade och tyckte så synd om honom att de "tog med sej" mat från resturangen för att ge den arme stackaren.(säkert väldigt förbjudet men ändå:)
Eftersom den här mamman (läs; moi) har bacill skräck så fick de inte ge hunden maten direkt ur handen utan skulle kasta maten till honom.
Men när vi släppte ner mat ville han inte äta den så därför gick vi ner till honom. Där han låg var det en tät häck av buxbom och vi ville ju inte bara "kasta över korvarna" så jag och stora S´ställde oss och tryckte mot häcken. Stora S´säjer till mej; "visa korven då, det är korven han vill se." "Håll ut korven lite längre annars får vi honom aldrig att ta den". Se det här framför er: Två stycken som står tätt tillsammans med framsidan av kroppen hårt tryckt mot en häck. Sen märker ni deras samtal.......Låt mej säja så här, alla i Bulgarien är inte bulgarer. Några är faktiskt svenskar också.
 Andra svenskar än de som ingick i vårt resesällskap.....Och de gjorde runda ögon mot oss. Och först efteråt insåg jag varför. Herregud vad vi fick skratta!

Vi har haft ett gäng "käcka pojkar" på hotellet. Iklädda minimala vita badbyxor och cowboy hattar har de sett ut som "Village Peoples sista fanclub" .
Jag har inget emot "käcka pojkar eller flickor" på något sätt. Jag är bara ovan. Särskilt på natten när de dividerade om vem som inte ville sova ensam:) Inte fel, men väldigt ovant och en smula generande.

Andra bisarra saker är, att bulgarerna ofta är bättre på tyska än engelska. Jag har säkert låtit oerhört rolig då jag pratat oanvänd insommnad tyska (trots 6 års tysk-läsande). Men värre är när vi har pratat engelska med bulgarerna och tillslut hamnat på deras nivå.
Hjälp, bara för att de är dåliga urusla på engelska behöver ju inte vi tappa all kunskap direkt!
Vi har låtit som "nåra indiska taxichaffisar från Punjab" (ursäkta liknelsen)
Sen har vi stått där och raljerat på vår indisk-taxichaffis-engelska med nån som varit lika dålig på engelska. Sen visade det sej att de kom från Umeå.
Pinsamt -för alla parter.....

Mer?
Jag åkte på vad jag trodde var en vanlig UVI (blåskatarr) efter att ha gått omkring i blöt bikini.
Nädå, doktorn hittade minsann en sten i min njure:( Inget jag besvärades av, men dock måste ta itu med här hemma....Vi fick ut bilderna på stenen på ultraljud -ungefär som en "vänta barn bild". Till följd av det skojade vi (ofta)med att jag hoppades på kejsarsnitt och inte en "naturlig" förlossning eller att Teresa sa till Janne "att det skulle bli å kul att bli Gudföräldrar igen till lille Sten"....
Vi höll på så där ofta, och mycket (jag fick ju inte dricka kaffe, alkohol eller cola heller pga av stenen)varje gång jag avböjde en drink sa jag nåt i stil med "nej, jag väntar ju Sten"......följden av det gär blev ju att samtliga 4 barn efter ett tag trodde att jag väntade barn. Som skulle heta Sten. Tokigt, men nu vet barnen att de inte ska få en lillebror. Mamman däremot har mindre roliga saker att se fram emot....



Här sitter flickorna och blir "karikatyrade". Jag har längtat sen ifjol efter en karikatyr på dem.
 Och den blev precis på pricken så bra som vi hoppats! Den ska ramas in och hängas upp i vardagsrummet ihop med den fina akvarellen vi köpte av en konstnär i Varna.

Ja, Varna ja, hur var det?
Underbart!


Holy Virgin cathedral I Varna. Vi hade den otroliga turen att få se inte mindre än tre(!!) bröllop och ett dop!
 I en katolsk-ortodox kyrka sjunger Fadern(? de kallas ju inte "präst") hela bröllopstexterna på latin.
Dessutom är det två "präster" som håller i ritualerna med rökelse-kar som svängs. Sen sjöng en hel kör av "präster" hela bröllopet. Mycket mäktigt!!!



Vi var också till klippklostret i Alhadja. Lätt svindelkänsla där vi gick på darriga ben högt uppe i kalkstensklipporna...


(hööögt uppe!)



Underbara Operahuset som de hade förfulat med reklam (borde vara olagligt i mitt tycke!)


Vi har shoppat. I år gick vi genom tullen med 76 kilo!!!


Drömaffär enligt döttrarna. Bling-bling och annat kul............


Vi har badat i havet och samlat både snäckor och korall....


Härliga stoooora vågor!


Läskiga (men enligt döttrarna goda) drinkar, nån av de allra svettigaste kvällarna.
Med en luftfuktighet på 81% kan ni tänka er hur fräsch man såg ut (eller kände sej) Det blev en hel del vatten kan jag säja!


Och här har ni oss, hela det glada gänget vid poolen. Redo för en kväll på stan.

Nu har jag plågat er nog. Vi har haft en suverän resa, och vi har ätit gott (eller hur Teresa?:) ingen åkte på nån turistdiarre´(wow!!!) sett många sevärda saker. Vi har haft ett underbart väder och shoppat. Mycket och billigt! Vi har träffat många intressanta människor och njutit av varandras sällskap.

Vi♥Bulgarien!

Vi kommer mer än gärna tillbaka fast nu laddar vi för nästa resa......

Inte nästa år.......
Men snart! Måste spara lite pengar först!

Och ikväll får ni nog besök av mej.......då ska jag ge mej ut på en efterlängtad bloggrunda....För jag fick mej två extradagar här hemma. Lilla S´snuvar och hostar så vi blir hemma idag och imorrn
Kram på er alla, som orkade läsa ända hit!