LISAS BIBLIOTEK -Om böcker, the´& allting annat

Det här blir ett inlägg helt utan bilder.
Fast helt utan bilder är inte jag. Jag önskar bara att jag kunde koppla en kabel direkt till huvudet och föra över dem till hårddisken och trycka på radera.

radera radera radera

Vi har haft en tuff vecka, den här familjen. Fast värst har lilla S haft det. Stora lilla S.....Vi har legat en vecka i Sunderbyn. En vecka då vi stundtals inte visste om lilla S ens skulle överleva....Ett pencellin som hon fick för en misstänkt (ej kontrollerad eller ens bekräftad) halsfluss kickade igång hennes immunförsvar till att angripa sej självt.
Så immunförvaret slogs ut och viruset fick fritt spelrum.

Hon fick "Idiopatisk trombocytopen purpura". Googla inte ifall ni har flickor i 8-12 års ålder. Googla den inte annars heller, det är ingen trevlig läsning. Det är en, inte helt ovanlig sjukdom för flickor i den åldern(pojkar kan också få den även om det inte är lika vanligt).  Kort beskrivet är det så att kroppen dödar sina egna blodplättar. Blodplättarna har man för att "laga blödningar" En frisk okej person har runt 150 (miljoner? tusen?) blodplättar per (?) blod. Har du 50 är du som en blödarsjuk.
Under 10 är risken överhängande att du får spontana blödningar (till döds om det vill sej illa).

Lilla S hade 4


Hon är i vanliga "friska" fall en näsblödare.
Behöver jag säja mer?

Jag har aldrig sett såna mängder blod. 
 
Hon har fått donerade blodplättar, transfusioner, intravenösa dropp och hon har fått lämna blodprov var 4e timme. Hon har akut fått bränna blodkärl i näsan,, Om man googlar på "blodplättar" (vilket jag gjorde, DUM idé!) så rasslar all världens värsta sjukdomar fram. Leukemi bland annat. Nu har självaste överläkaren försäkrat oss om att det inte är det hon har. Men vi har krävt total visshet och den får man bara genom benmärgsprov. Så framöver ska hon göra ett benmärgsprov och lämna blodprover 2 ggr varje vecka.
Bara för att utesluta att blodplättarna löper amok igen.
(Jag är ingen läkare, jag har beskrivit hennes sjukdom ur föräldraögon och öron. Min beskrivning är säkert full av medicinska fel, ni får ta den för vad den var....)

Men där har ni oss just nu.

Friska

Men totalt omskakade i själar och hjärtan

Friska

Jag tror på Gud. Och jag vet att den här gången lyssnade han faktiskt.
 
Så TACK

Och tack till er andra som hjälpt oss genom det här, med tankar och stöd
 (och särskilt tack till bästa vännen som hals över huvud tog hand om Taco).

Tack för allt även om tack inte är stort nog.

Och så personalen som räddade hennes liv...
Mirakel sker inte alltid av sej själva, ibland får de hjälp av personalen på avdelning 44 i Sunderbyn

 Vi vet att ni har vingar där under kläderna, varenda en av er.

Här lyser flitens låga. Tandfebern har blåst bort, Gnillot och jag är hemma för den där "extra feber-fria dagen" som man ska ha när man har haft feber. Och som pedagog kan jag ju inte vara sämre:)

Jag torsdags-städar och i samma takt röjer Gnillot järnet. Just nu lagar hon sallads-soppa (tror jag.) Kastrullerna skramlar farligt högt på hennes lilla spis just nu:)

Själv gläds jag åt ljuset och att vi faktiskt har den här dagen tillsammans, hon och jag. Vi har läst alla böcker, haft alla (kaniner och dockor) på pottan (inklusive Gnillot själv).

Nu ska vi bara städa ur sovrummet så är det dags för middagsvilan, och här tar jag helg. Lite kvällsjobb och en fin-fredag på jobbet sen så står helgen för dörren. Fredagnatt är jag disco-chaufför och på lördag tror jag vi ska handla tapeter....
Det här blir en härlig helg!

Det var bättre förr. Iallafall var de flesta armaturer det. Åtminstone var skrivbordslamporna det. Fästena till gamla rejäla lampor är helt outstanding! De går banne mej att fästa överallt! Som här, i en obefintlig kant på pianot sitter lampan som lyser över pianoläxornas böcker.

 


Kablar är aldrig snyggt, jag vet. Men nåt ska vi väl ha att ordna med när vi är hemma igen, jag och Gnillot. Nä, det är inte hosta denna gång Virveln funkar så fint, tack!. Nä nu provar vi feber. Hög, oförklarlig feber. Ingen snuva, inga onda öron, nada.
 Möjligtvis tänder då.....

Så idag och imorgon återfinns vi på hemmaplan.

Gnillot i all ära, hon är bäst och jag älskar att vara hemma med henne, men jag förstår om kollegorna tror jag ljuger, så här ofta KAN man bara inte vara sjuk!

Om man inte är ett Gnillot då.

så där har ni vår grå onsdag, kramar!

Fredagen kom och gick. Fredagsmys övergick till soffmys och gled sen vidare över till sovmorgon.
Sovmorgon och kontinentalfrukost, dans och loppis runda. En ännu oidentifierad noshörning och en kaffekanna med tillhörande sockerskål och gräddkanna blev skörden. Noshörningen tror jag inte är av den billigare sorten, men vem som står bakom konstverket är ännu en gåta. Men vem kan motstå ett mysterium?

Lillan har utretts och inhalerar tre sorter just nu i en virvel


Eller kanske i en Vortex som vi säjer på svenska:)
Tydligen lider hon av vinterastma. Eller inte. Vi provar till påsk och sen utreder vi igen.
Frågar ni den här mamman som så fint kallas för amatördoktor så tror jag hon helt enkelt har åkt på bacill på bacill på bacill på...... äh, ni med småbarn vet ju hur det är.....



Innan jul fick jag ett tyg av en kollega. Underbart och alldeles nytt! Rydbyholm hade tagit fram tyget med Inger och Lasse Sandbergs fina Tummen, Laban och Labolina. Eftersom väggarna i hennes rum redan har två tygtavlor grunnade jag på hur jag skulle göra det fina tyget rättvisa. Det slutade med att jag bad en sömmerska sy upp en klänning åt henne. (och ja, jag vet att det är en enkel klänning att sy, och ja, jag äger minsann en fin symaskin. Men jag är en urusel sömmerska och voilá, visst blev den fin när nån annan sydde?)

Nu ska vi tillbaka till soffan. Nya tv´n gör att vi kan se film från datorn i fantastisk kvalité. Jumanji är kvällens val. Om jag bara kan slita de andra från nyinköpta Wii-fit brädan det vill säja.......











Ses!

Jag vet att ingen är intresserad så det blir en lightversion.

 20 hundra 10

....var det år då jag var slutade vara mammaledig för sista gången

.....var det år då jag började jobba, fortfarande ammandes för sista gången

....var det år då jag gjorde riktigt riktigt bra fynd, (tänker särskilt på min Borge Mogensen skänk och på Swedfurn fåtöljen) förhoppningsvis var det inte sista gången jag gjorde såna fynd!



....var det år då jag har lyssnat. Jag har lyssnat på bästa vännen som lättat sitt hjärta, på min inre röst, och på Gnillots aldrig sinande ström av nya ord.

.....var det år vi fick träffa BrorHugo för första gången! Han och hans fina, fina familj äger en självklar plats i våra hjärtan!

....var det år då lillebror äntligen blev vuxen på allvar, köpte lägenhet och förlovade sej och förblev saknad på grund av det stora avståndet...Göteborg är inte nästgårds.....



.....var det år då vi bilade ner till sagda stad, hann med en fantastisk vecka på hotell med både svägerskor, bröder och Ullared förståss.

.....var det år då jag drog igång träningen igen sju år försent

.....var det år då jag trodde att bloggen skulle somna in, trodde aldrig att jag skulle hinna med den och Gnillot samtidigt. Och det gör jag inte, därav de glesa inläggen...



Julen har kommit och gått, och om man tror att Tomten kommer med paket i förhållande till snällhet, så har vi slagit rekord i den här familjen. Kanske inte i mängd, men väl i genomtänkta, efterlängtade och omtyckta presenter.
Alla har inte ens kommit än, vissa är specialbeställda och ligger på skissbordet, andra är försenade men det känns fint att veta att vi har paket att se fram emot.
 
Vi hann också med en sväng på den elektroniska mellandagsrean. Smset plingade nyss i makens telefon som meddelade att paketet kommit för avhämtning. Vi måste bara låna släpet av mamma och pappa först, då den är alldeles för stor för bilen. Hett efterlängtad av framförallt de två äldsta döttrarna:) Platt-tv´n som står där nu, blir tjejernas att Wii-spela på.

Nyårshelgen firades ihop med bästa vännerna i grannkommunen. Med fantastisk mat, underbart sällskap och vickning vid 12slaget. Nere på isen skickades Kom Loy lyktor upp med hemliga önskningar ackompanjerade av residensstadens påkostade fyrverkeri. Flickorna i mellanålder trotsade alla naturens lagar och slutade spela Wii vid tretiden på natten. Vid det laget hade till och med papporna fått erkänna sej besegrade och somnat. Mammor, småbarn och största-systrar hade vid det laget vilat ögonen en bra stund:) Helgen var underbar, vi är så tacksamma, och har ännu ett kärt minne att förvalta. Kramar till er alla!
Nyårsdagen innebar en biltur in till centralorten. Pånytt hade vi turen att få sitta vid ett generöst tilltaget middagsbord där samtalen aldrig sinar, och ingen nånsin går hungrig hem ifrån. Vi har sån tur som har så fina vänner i vårt liv!

Julen blev bortstädad redan före nyårsafton och huset känns krispigt rent. Jag blickar framåt med förtjusning, för inte hann vi tapetsera om trappen innan jul, vad trodde jag där liksom? Men snart så.....

Vi ska ha finfrämmande här framöver och jag är kär. I familjen javisst, men också i min nya kökslampa. Jag har eftertraktat den så länge att jag nästan gett upp. Men se nu sitter den där, och vit - i originalskick! Jag jublar!! Fatta att till och med rastret var kvar! Vad jag betalade för den vill ni inte ens veta:) Inte en Bumling, nä en Knubbling minsann.... systern till den omtalade Bumlingen., Knubblingen som också designats av Anders Pehrson men inte längre är i produktion (vilket ju Bumlingen är).





Idag har vi firat en svärmor som fyllde ojämmt. Imorgon återgäldar vi nyårsdagens middag och jag ska premiärbaka en kladdig chokladpepparkaka. Yummie! Framöver ska vi också åka på kik- och fik-turné. Hit går färden. Maken är ledig på fredag så än njuter vi av jullov.





kram!